Hurtbulle!
Jag har inte bloggat på JÄTTELÄNGE!!! Men en dag tyckte Heidi att jag skulle göra det. Heidi är min medlemstränare. Jupp! MIN medlemstränare! När fan blir gammal blir han religiös! Jag har börjat träna på gamla dar! Jag började i februari.
Tanken slog mig redan i höstas när jag var med Tina när hon gjorde en intervju med en av ägarna till Åhus träningscenter. En otroligt entusiastisk och trevlig man! Han var väldigt glad och medryckande! Då såddes ett litet frö. Någon vecka senare var vi tillbaka för en annan intervju med en kille som tävlar i multisport. Han var lika entusiastisk. Det måste vara något särskilt med detta stället tänkte jag.
En av mina fina vallmoblommor.
Fröet låg sen och grodde tills Maria talade om att Robert hade börjat träna på sitt jobb. Ska inte vi också börja sa hon. Ok sa jag. Och så gick tiden. Till slut gjorde jag slag i saken och gick dit och avtalade ett möte med Patrik. Han var väldigt förstående när det gällde min motvilja men jag rycktes snart med och innan jag visste ordet av hade jag anmält mig och blivit medlem. Hur i all sin dar gick detta till! Jag kom ut därifrån och visste inte riktigt vad som hade hänt. Jag och gym… ? Nope! Finns inte på samma planet.
Jag hade fått en tid några dagar senare för ett samtal med min medlemstränare, Heidi. Tänka sig! En egen tränare! Jag! Gamla människan! Heidi visade sig vara en mycket förstående och sympatisk människa. Hon är nog van vid sådana latmaskar som mig. Hon gick igenom vilka maskiner som hon tyckte att jag skulle börja med. Herre Gud tänkte jag! Jag kommer att dö! Kommer aldrig att orka!
Jag testade löpbandet. Ok! Gå kan jag väl göra. Inget annorlunda utom att jag skulle hålla balansen. Att det kan vara så svårt. Sen visade hon mig något som kallas ”crosstrainer”. Jisses! Då skulle jag hålla reda på BÅDE armar och ben! Jag orkade i 3 minuter. Sen höll jag på att dö! Jag tänkte i mitt stilla sinne att den tänker jag aldrig ge mig på! Sist visade hon mig hur man gör i ”cirkulären”. En utmärkt manick! Den kan jag lära mig att leva med. Det är åtta olika styrketräningsmaskiner i en ring. I mitten finns ett stort rör med vatten. När det bubblar och lyser så tränar man. När det slutar bubbla och lysa så flyttar man sig ett steg och sätter sig vid nästa maskin. Sen upprepar man de olika maskinerna tre gånger. KUL!
Sommarhimmel.
Sen dess har jag varit över förväntan duktig och tränat mer än jag någonsin trodde att jag skulle göra. Visserligen med avbrott för 2 förkylningar och en Teneriffaresa. Men annars har jag varit väldigt flitig och tränat ca 3 gånger i veckan. Duktiga jag!
Jag har också insett att de inte är en myt. De finns i verkligheten. Ibland tittar de fram när man har tränat en liten stund. Ibland står de och väntar innanför dörren. Vissa dagar har de tyvärr semester. Då saknar man dem. Jag har också upptäckt att de finns att köpa på burk. Det var Patrik som tipsade mig. De är ganska dyra att köpa men ibland kan det vara värt det. Om man är trött eller så. Det dröjde jättemånga gånger innan jag träffade dem. De är kanske lite blyga. Jag tror att de har stått bakom maskinerna och kikat på mig ibland. Tycker att jag har känt deras närvaro. Men en dag smög de fram till mig och nästan överföll mig. Sen dess har vi blivit ganska bra vänner. Endorfinerna och jag.
Mynta till min mojito...
Har inga träningsbilder...
