Träningstillfälle 41
Jag började med att ställa mig på crossen. Ja, ni vet - min värsta fasa i början. Nu min bästa vän. Jag tänkte från början att jag skulle vara riktigt duktig och gå en timme. När jag hade gått fem minuter så höll jag på att flyta iväg. Varmt! Nix, detta går inte. För varmt. Det blir bara en halvtimme. Jag tittade på tv och led mig igenom en kvart. Nope. Detta fungerar ej! Jag dör den outhärdliga svettdöden! Bara 20 minuter. Eller 25. Orkade 30. Okej. Jag kanske orkar 35 och 25 sen. Eller 40 och 20. När jag hade stått där 45 minuter så kom det en. Ja, en endorfin. Honom klarade jag mig på i 10 minuter och de sista 5 minuterna får jag tillskriva min envishet.
Hjälpmedel. MP4 och vattenflaska.
Jag gled av crossen med ett belåtet leende. En hel timme!! Jess, jess, jess!!! Då var jag ganska laddad. Nu jäklar ska det tränas! Jag satte mig i cikulären och körde igång. Det var ett par äldre gentlemän där när jag började, men dem skrämde jag nog iväg för de bara tittade på mig och gick. Nu ska tanten jobba tänkte jag. Jag slet som ett djur och kände mig urduktig! Efter tre varv halkade jag av och gick (stapplade) mot bålrotationsmaskinen. Upptagen! Vem fanken vågar sätta sig där när jag ska dit? Men jag väntade i någon minut och sen blev det min tur. Jag ställde in den på 20 kilo. Jobba tanten, tänkte jag. Tjugo rotationer och 3 gånger på var sida. Då var jag laddad och skulle vilja träna med fler maskiner.
Mina skor och gulliga strumpor.
Heidi har nu ett litet medelande som väntar. Jag vill att hon sätter ihop ett program som jag SKA följa. Då har jag ingen chans att smita undan. Jag vill inte ha några valmöjligheter. Född latmask! Med ett belåtet leende satte jag mig och fyllde i mitt kort. Åhus träningscenter, http://www.ahustraningscenter.com/, är ett mysigt ställe. Man träffar alltid någon trevlig människa att prata med. Så också idag. Ett par trevliga karlar som jag slängde några ord med. Det visade sig att den ene var tränare där. Jag har inte träffat honom innan, men han är lika trevlig som resten av människorna där. Trött och belåten tog jag min väska och gick nöjd ut och satte mig i bilen för att köra hem.
Detta väntar på mig hemma. Franses favoritplats bland mynta och andra plantor.
Hurtbulle!
Jag har inte bloggat på JÄTTELÄNGE!!! Men en dag tyckte Heidi att jag skulle göra det. Heidi är min medlemstränare. Jupp! MIN medlemstränare! När fan blir gammal blir han religiös! Jag har börjat träna på gamla dar! Jag började i februari.
Tanken slog mig redan i höstas när jag var med Tina när hon gjorde en intervju med en av ägarna till Åhus träningscenter. En otroligt entusiastisk och trevlig man! Han var väldigt glad och medryckande! Då såddes ett litet frö. Någon vecka senare var vi tillbaka för en annan intervju med en kille som tävlar i multisport. Han var lika entusiastisk. Det måste vara något särskilt med detta stället tänkte jag.
En av mina fina vallmoblommor.
Fröet låg sen och grodde tills Maria talade om att Robert hade börjat träna på sitt jobb. Ska inte vi också börja sa hon. Ok sa jag. Och så gick tiden. Till slut gjorde jag slag i saken och gick dit och avtalade ett möte med Patrik. Han var väldigt förstående när det gällde min motvilja men jag rycktes snart med och innan jag visste ordet av hade jag anmält mig och blivit medlem. Hur i all sin dar gick detta till! Jag kom ut därifrån och visste inte riktigt vad som hade hänt. Jag och gym… ? Nope! Finns inte på samma planet.
Jag hade fått en tid några dagar senare för ett samtal med min medlemstränare, Heidi. Tänka sig! En egen tränare! Jag! Gamla människan! Heidi visade sig vara en mycket förstående och sympatisk människa. Hon är nog van vid sådana latmaskar som mig. Hon gick igenom vilka maskiner som hon tyckte att jag skulle börja med. Herre Gud tänkte jag! Jag kommer att dö! Kommer aldrig att orka!
Jag testade löpbandet. Ok! Gå kan jag väl göra. Inget annorlunda utom att jag skulle hålla balansen. Att det kan vara så svårt. Sen visade hon mig något som kallas ”crosstrainer”. Jisses! Då skulle jag hålla reda på BÅDE armar och ben! Jag orkade i 3 minuter. Sen höll jag på att dö! Jag tänkte i mitt stilla sinne att den tänker jag aldrig ge mig på! Sist visade hon mig hur man gör i ”cirkulären”. En utmärkt manick! Den kan jag lära mig att leva med. Det är åtta olika styrketräningsmaskiner i en ring. I mitten finns ett stort rör med vatten. När det bubblar och lyser så tränar man. När det slutar bubbla och lysa så flyttar man sig ett steg och sätter sig vid nästa maskin. Sen upprepar man de olika maskinerna tre gånger. KUL!
Sommarhimmel.
Sen dess har jag varit över förväntan duktig och tränat mer än jag någonsin trodde att jag skulle göra. Visserligen med avbrott för 2 förkylningar och en Teneriffaresa. Men annars har jag varit väldigt flitig och tränat ca 3 gånger i veckan. Duktiga jag!
Jag har också insett att de inte är en myt. De finns i verkligheten. Ibland tittar de fram när man har tränat en liten stund. Ibland står de och väntar innanför dörren. Vissa dagar har de tyvärr semester. Då saknar man dem. Jag har också upptäckt att de finns att köpa på burk. Det var Patrik som tipsade mig. De är ganska dyra att köpa men ibland kan det vara värt det. Om man är trött eller så. Det dröjde jättemånga gånger innan jag träffade dem. De är kanske lite blyga. Jag tror att de har stått bakom maskinerna och kikat på mig ibland. Tycker att jag har känt deras närvaro. Men en dag smög de fram till mig och nästan överföll mig. Sen dess har vi blivit ganska bra vänner. Endorfinerna och jag.
Mynta till min mojito...
Har inga träningsbilder...
