Småttågott

Jag har skaffat höns. Jag har talat länge om att göra det och nu har jag äntligen kommit till skott! Det började med att Siv frågade om jag ville ha några kalkonhöns. Okej sa jag. Då fick jag skynda mig att fixa någonstans de kunde bo. Jag började bygga ett tillfälligt hönshus i garaget. Jag fick en tupp av Tina.

Stackars mobbade Ninja-Rolf!

En jättefin som fick heta Ninja-Rolf. Han var mobbad och Tina tyckte synd om honom så jag fick honom.

Se så fin han har blivit!

Sen fick jag två hönor med 21 kycklingar tillsammans. Tyvärr dog tre kycklingar, men det är ändå bra att så många har överlevt.

Roffe och Guldhönan (inte jag som har döpt henne) tar väl hand om de små kycklingarna.

Jag trodde till häromdagen, att det var kanske bara ett par tuppar bland kycklingarna, men Pia kollade och hon hittade fler. Kanske fem, sex stycken.

Två av kycklingarna är lite "friserade" som det heter. Två små fluff!

Jag tänkte från början att jag skulle reparera det lilla skjulet som ligger längst ner på tomten, men grannen berättade att han hade fått två lottbodar av idrottsföreningen. De stod ivägen och var tvungna att fraktas bort. Jag fixade en kille som körde hem dem mot att jag fick den ena. Det kostade mig fem hundra spänn. Billigt för ett färdigt hönshus. Isolerat och klart. Ca tio kvadrat. Behöver bara fixa lite med taket. Robert byggde en "elevator till en hönsatrapp" till hönshuset i garaget. Den passade precis i det nya huset! Perfekt! Jag flyttade ut hönsen en kväll när de hade "gått och lagt sig". De är som lugnast då. Det gick jättebra. Hönsgården fick jag lite hälp med innan jag kunde komma igång och bygga. Richard grävde ner två betongplintar. Sen byggde jag själv upp den och nätade. Inte lätt med så brett nät.

Så här stora är de nu!

Många rivsår blev det. Men sen satt det! Dörr fixade jag av en del av en bur som jag fick tillsammans med kycklingarna. Det satt en dörr på den så jag bara skruvade av den sidan och reste mot hörnstolpen och skruvade fast. Blev jättebra! Igår var Richard här och hjälpte mig att stärka uppevid så jag kan sätta tak över hönsgården. Jag har inte alla hönsen hemma för en höna flyger ut varje dag. Hon får heta Pippi för hon är på rymmen. Idag har jag gjort en dörr till deras utgång.

Dörren är öppen. En provisorisk trappa gjord av en stol och några brädor i väntan på experten. Robert har så bra fantasi och är jätteduktig så han har lovat att göra en riktig trappa.

Jag är jättenöjd med den! För att vara första dörren jag har gjort så är den väldigt bra. Sen ska det bara in ett fönster också så är de ordentligt instängda.

Dörren stängd.

Jag ska dra ut en sladd så jag kan ha en lampa och evenuellt en värmelampa om det blir kallt i vinter. Det är mysigt med höns. Jag får några ägg också trots att det inte är säsong. Duktiga pyttor!

I morse när jag vaknade var det alldeles vitt ute. Det var visserligen lite frost igår också, men i dag var det ordentligt kallt! Jag tog kameran och gick ut för att få bildbevis.

Liite kallt om röven!

Gullriset är vackert när det är alldeles frostigt.

Ängen bredvid huset där rådjuren har sin stig.

Samma äng ur ett annat perspektiv.

Koppargrytan som har huserat en liten fontänpump i sommar.

Min ros, New Dawn, som jag fick i present i fjor, har fått flytta från syrénbersån till en stolpe. Det ska bli en pergola mellan huset och garaget.

Här bor jag!

Ytterligare en vildvuxen äng bredvid huset. Höstaster växer längs staketet till nöje för både mig och Birgith.

Jag skulle behöva klippa gräset men tillfälle har inte givits när det har varit tillräckligt torrt.

Den sista dahlian, Arabian Night, var alldeles frostnupen.
Det är inte utan att det rycker lite i julmusikstarmen...

Idag har jag tränat för fyrtioförsta gången. Jag lovade att träna lite för Eva också. Det blev ett litet nätt träningstillfälle för oss båda. Lagom för mig, men hon har nog inte tränat så lite någon gång.
Jag började med att ställa mig på crossen. Ja, ni vet - min värsta fasa i början. Nu min bästa vän. Jag tänkte från början att jag skulle vara riktigt duktig och gå en timme. När jag hade gått fem minuter så höll jag på att flyta iväg. Varmt! Nix, detta går inte. För varmt. Det blir bara en halvtimme.  Jag tittade på tv och led mig igenom en kvart. Nope. Detta fungerar ej! Jag dör den outhärdliga svettdöden! Bara 20 minuter. Eller 25. Orkade 30. Okej. Jag kanske orkar 35 och 25 sen. Eller 40 och 20. När jag hade stått där 45 minuter så kom det en. Ja, en endorfin. Honom klarade jag mig på i 10 minuter och de sista 5 minuterna får jag tillskriva min envishet.

Hjälpmedel. MP4 och vattenflaska.

Jag gled av crossen med ett belåtet leende. En hel timme!! Jess, jess, jess!!! Då var jag ganska laddad. Nu jäklar ska det tränas! Jag satte mig i cikulären och körde igång. Det var ett par äldre gentlemän där när jag började, men dem skrämde jag nog iväg för de bara tittade på mig och gick. Nu ska tanten jobba tänkte jag. Jag slet som ett djur och kände mig urduktig! Efter tre varv halkade jag av och gick (stapplade) mot bålrotationsmaskinen. Upptagen! Vem fanken vågar sätta sig där när jag ska dit? Men jag väntade i någon minut och sen blev det min tur. Jag ställde in den på 20 kilo. Jobba tanten, tänkte jag. Tjugo rotationer och 3 gånger på var sida. Då var jag laddad och skulle vilja träna med fler maskiner.

Mina skor och gulliga strumpor.

Heidi har nu ett litet medelande som väntar. Jag vill att hon sätter ihop ett program som jag SKA följa. Då har jag ingen chans att smita undan. Jag vill inte ha några valmöjligheter. Född latmask! Med ett belåtet leende satte jag mig och fyllde i mitt kort. Åhus träningscenter, http://www.ahustraningscenter.com/, är ett mysigt ställe. Man träffar alltid någon trevlig människa att prata med. Så också idag. Ett par trevliga karlar som jag slängde några ord med. Det visade sig att den ene var tränare där. Jag har inte träffat honom innan, men han är lika trevlig som resten av människorna där. Trött och belåten tog jag min väska och gick nöjd ut och satte mig i bilen för att köra hem.

Detta väntar på mig hemma. Franses favoritplats bland mynta och andra plantor.

Jag har inte bloggat på JÄTTELÄNGE!!! Men en dag tyckte Heidi att jag skulle göra det. Heidi är min medlemstränare. Jupp! MIN medlemstränare! När fan blir gammal blir han religiös! Jag har börjat träna på gamla dar! Jag började i februari.

Tanken slog mig redan i höstas när jag var med Tina när hon gjorde en intervju med en av ägarna till Åhus träningscenter. En otroligt entusiastisk och trevlig man! Han var väldigt glad och medryckande! Då såddes ett litet frö. Någon vecka senare var vi tillbaka för en annan intervju med en kille som tävlar i multisport. Han var lika entusiastisk. Det måste vara något särskilt med detta stället tänkte jag.

En av mina fina vallmoblommor.

 

Fröet låg sen och grodde tills Maria talade om att Robert hade börjat träna på sitt jobb. Ska inte vi också börja sa hon. Ok sa jag. Och så gick tiden. Till slut gjorde jag slag i saken och gick dit och avtalade ett möte med Patrik. Han var väldigt förstående när det gällde min motvilja men jag rycktes snart med och innan jag visste ordet av hade jag anmält mig och blivit medlem. Hur i all sin dar gick detta till! Jag kom ut därifrån och visste inte riktigt vad som hade hänt. Jag och gym… ? Nope! Finns inte på samma planet.

Jag hade fått en tid några dagar senare för ett samtal med min medlemstränare, Heidi. Tänka sig! En egen tränare! Jag! Gamla människan! Heidi visade sig vara en mycket förstående och sympatisk människa. Hon är nog van vid sådana latmaskar som mig. Hon gick igenom vilka maskiner som hon tyckte att jag skulle börja med. Herre Gud tänkte jag! Jag kommer att dö! Kommer aldrig att orka!

Jag testade löpbandet. Ok! Gå kan jag väl göra. Inget annorlunda utom att jag skulle hålla balansen. Att det kan vara så svårt. Sen visade hon mig något som kallas ”crosstrainer”. Jisses! Då skulle jag hålla reda på BÅDE armar och ben! Jag orkade i 3 minuter. Sen höll jag på att dö! Jag tänkte i mitt stilla sinne att den tänker jag aldrig ge mig på! Sist visade hon mig hur man gör i ”cirkulären”. En utmärkt manick! Den kan jag lära mig att leva med. Det är åtta olika styrketräningsmaskiner i en ring. I mitten finns ett stort rör med vatten. När det bubblar och lyser så tränar man. När det slutar bubbla och lysa så flyttar man sig ett steg och sätter sig vid nästa maskin. Sen upprepar man de olika maskinerna tre gånger. KUL!

Sommarhimmel.

 

Sen dess har jag varit över förväntan duktig och tränat mer än jag någonsin trodde att jag skulle göra. Visserligen med avbrott för 2 förkylningar och en Teneriffaresa. Men annars har jag varit väldigt flitig och tränat ca 3 gånger i veckan. Duktiga jag!

Jag har också insett att de inte är en myt. De finns i verkligheten. Ibland tittar de fram när man har tränat en liten stund. Ibland står de och väntar innanför dörren. Vissa dagar har de tyvärr semester. Då saknar man dem. Jag har också upptäckt att de finns att köpa på burk. Det var Patrik som tipsade mig. De är ganska dyra att köpa men ibland kan det vara värt det. Om man är trött eller så. Det dröjde jättemånga gånger innan jag träffade dem. De är kanske lite blyga. Jag tror att de har stått bakom maskinerna och kikat på mig ibland. Tycker att jag har känt deras närvaro. Men en dag smög de fram till mig och nästan överföll mig. Sen dess har vi blivit ganska bra vänner. Endorfinerna och jag.

Mynta till min mojito...

Har inga träningsbilder...

 

På grund av att jag har bytt några pass så är jag långledig. Ända till torsdag. Gott. Känns som en minisemester. Jag ska passa på att göra julfärdigt. Jag tänkte att jag skulle sitta i lugn och ro i kväll och bara njuta till brasans knaster med rena juldukar och tända ljus. Det känns som om jag verkligen behöver det. Det tar hårt på en gammal tant att bli "barnvakt" till en tioveckors levnadsglad valp med en upptäckarlust utan dess like! Ett underbart litet knytt! Lilla Tumla, vad månde det bliva? Jag har tvättat alla juldukar. En fröjd att kunna göra det utan att det går en massa proppar. Julmusiken står på i bakgrunden och lugnet ligger som bomull över huset. Det doftar gott från doftljuset som jag har tänt. En "specialare" med stjärnanis, kanel, nejlikor och pomerans som ligger och puttrar i vattnet ovanför ett värmeljus.

Det är lugnt!

"Lammskånken" är upptagen och ligger i köket för att tina till i morgon då jag ska lägga den i kryddor inför julen. Jag ska till Maria och Robert för att fira deras första jul som äkta par. Egentligen skulle Maria ha gjort "linkan" men vi träffas inte före jul så hon hinner inte få den. Därför anförtrodde hon mig den, så det gäller att den blir bra! Djuren snusar sida vid sida i värmen och det är snart dags för mig att slänga mig i bingen. Ska byta till rena lakan och duscha innan jag fyller min värmeflaska och kryper ner under täcket. I morgon tänkte jag sortera det sista i mina garderober och städa i badrummet. Ska också byta till mitt röda duschdraperi med stjärnor och lägga på den nytvättade mattan. Sen är det bara hallen kvar.
Jag har aldrig varit klar så tidigt innan jul någon gång! Duktig jag

I går fick jag elen indragen i mitt sovrum. Underbart!!! Tack du vänliga varelse som ställde upp och hjälpte en "tant" i nöd. Idag kände jag lusten komma tillbaka, så jag satte igång med att "jula" i mina fönster. Nu sitter jag i mitt mysiga rum med adventstjärnan tänd och brasan sprakande. Det är varmt och gott. Jag tror att jag ska värma mig en mugg glögg och ta en pepparkaka innan jag ska duscha och gå och lägga mig. Jag har också kunnat tvätta utan att vara orolig för att proppen ska gå. Det blir byte av sängkläder också så jag kommer nog att sova gott i natt.



God natt.

Härom morgonen, när jag körde till jobbet, trodde jag nästan att jag hade kört fel. Det kändes som om jag befann mig i djupaste urskogen i mörkaste norrland. Snön låg tung på granarna och landskapet var fantastiskt.Som tur var hade jag kameran med..



Lite suddiga men.....

Här är det snökaos .... Eller inte. Men man kan i alla fall ana sig till att det håller på att bli vinter. Men absolut inte mer än ana.

God natt.

Jag vet att det är länge sen jag skrev men inspirationen tryter ibland... Men nu har jag något trevligt att berätta. I torsdags bjöd jag två väninnor på "damlunch". Vuxet va? Det är mina två äldsta vänner och då menar jag inte när det gäller ålder. Detta trots att vi alla tre har uppnått en betydande ålder. Trots att det är flera, ja ganska många, år sen vi satt ner alla tre, var det som om det var i går. Det kallar jag bra vänner! Jag bestämde mig för att bjuda på pannkaksrulle à la Tina. Ett jätteenkelt och mycket gott recept. Carina slutade jobbet klockan 12 så vi bestämde att de skulle komma strax därefter. Först kom Czesia. Det är alltid lika roligt att träffa henne. Sen kom Carina. Hon hade en urgullig present med sig. Årets första tomte!

Visst är han ursöt?!?!
Maten var klar så det var bara att sätta sig och hugga in. En liten skål sallad och lite bubbelvatten till så var lunchen komplett. Sen måste vi ju ha kaffe. Och som ni vet är jag ju lite av en kaffeoman. Har ju det mesta när det gäller kaffe. Carina blev glad när hon såg att jag hade presso. Hon hade fått en av sin dotter men var inte riktigt säker på hur man gjorde. Det blev en liten demonstration och kaffet smakade utmärkt! För att hon skulle komma igång riktigt fick hon en paket Zoegas Passion Colombia. Jag tycker att den är en av de godaste sorterna. Jag hoppas att hon har börjat använda sin presso nu..?Jag hade bakat några kakor som jag plockade fram ur frysen. (Ja, de är godast direkt från frysen.) Det är ett recept som min dotter har tipsat om. De går under namnet "PMS-kakor". De passar bra när man är riktigt sugen på något gott med choklad. Jag kanske ska lägga ut receptet? Kanske i morgon... En jättemysig eftermiddag som jag hoppas att vi kan göra om SNART!

I torsdags morse när jag körde hem från jobbet såg det ut så här.

Och nu är det som vanligt. Regn och rusk!

Jag har en snäll syster. Hon brukar komma med presenter till mig.

Antingen är de världens fulaste (vi har en liten tävling och hon leder) eller är de bra och fina saker. Idag kom hon med en fin och "nyttig" sak till mig. En rosa rattmuff som jag har önskat mig i flera år. Dessutom gick 20 kronor till rosa bandet så det var en bra sak på mer än ett sätt. Tack Sys!

Observera arméns hudsalva. Rosa camo!

I morse när jag körde till jobbet var det kallt! Första riktigt kalla morgonen för säsongen. Strax innan klockan sju körde jag över Rinkaby skjutfält. Solen höll på att gå upp. Det var underbart vackert! Jag hade som tur var kameran med, så jag stannade och knäppte ett kort. Måste bara dela med mig av upplevelsen. Varsågoda!

I dag när jag kom hem efter att ha jobbat natt, la jag mig på soffan för att vila. Då kom Franse och ville mysa. Det brukade han alltid göra förr, men har inte gjort det på ett tag. Det tog han igen nu. Han låg först på min sida med nosen i örat och snusade, innan han kröp ihop på kudden och borrade in sig i mitt hår. Det var jättemysigt! Jag får passa på medan han finns kvar i min tillvaro. Han blir dock 19 år!

En av hans lurviga framtassar.

Tänk vad många mil denna baktassen har traskat på snart 19 år.

Världens gulligaste kattnos!

Här ligger vi och trynar tillsammans i soffan. Rut fick faktiskt hålla sig på fårskinnet på golvet. Det var vår stund!

Jag är långledig denna helgen för första gången på länge. Då passade Maria och Robert på att komma. Det var alldeles för länge sen. Men i går kväll anlände de i alla fall. Vi passade på att äta kräftor. Heta cajunkräftor! Förra gången vi hade det blev det en verklig hit! Tänkte tyvärr inte på att ta foto på "upplägget". Robert , som då inte är så förtjust i kräftor, fick kyckling. Men han åt i alla fall ett par kräftor. Det protesterade inte Maria och jag emot. Då blev det desto fler åt oss. Behöver jag tala om att vi blev ganska mätta? I kväll kommer Annika och Jerry. Då blir det surströmming! En mycket bra helg!

Var uppe med tuppen som vanligt. Det var disigt och solen sken. Jag kunde inte låta bli att gå ut med kameran.

Mina solrosor är höga och fina. De blommar som bäst nu.

Frasse ville följa med och hämta tidningen. Man kan se mina blöta fotspår på asfalten.

Tomten bredvid där rådjuren brukar gå. De stryker precis utanför mitt sovrum.

Solen höll på att sticka fram bakom trädet.

Jag behöver klippa gräset en sista gång innan vintern.

Det var fullt med dagg på alla blommor.

Även persikoträdet var daggvått.

En droppe dagg i de perenna solrosorna.

Kaprifolbären lyser när jag kommer ut genom dörren.