Småttågott

Jag och min syster har varit sköldpaddsvakter åt Karim.

Vi begav oss mot Landskrona måndag middag. Efter stopp på Eko i Fjälkinge bar det av mot Landskrona i syrrans lilla illgröna bil, Uar. Det var två ganska fnissiga systrar som skulle tillbringa natten i Maria och Roberts lägenhet. Sys gick och läste till lärare i Landskrona för en hel evighet sen. Närmare bestämt för 38 år sen. När vi kom till lägenheten med allt vårt pick och pack började vi göra oss hemmastadda. Inga problem. Vi kände oss så välkomna för Maria hade dukat fram kaffeburken och sina finaste muggar. Jag skulle just sätta igång med en presso kaffe när min telefon ringde. Det var Maria som skulle kolla att vi hade kommit fram ordentligt. Hon var lika fnissig som Eva och jag var. Hon önskade oss en trevlig kväll med orden: Ta nu och brygg er en riktigt god kopp kaffe! Tack för det sa vi och la på luren. Sagt och gjort. Ut i köket och satte på vatten i vattenkokaren. Öppnar kaffeburken. Där ligger Bengt och stirrar på mej. Inte konstigt att Maria var så angelägen att vi skulle ta en kopp kaffe. Benige Bengt är då ett fult, självlysande plastskelett. Han är både halt och lytt efter att ha fått åka mikro. Robert och Maria gömmer honom på olika ställen för att den andra ska hitta honom. Han har varit ute på de mest skiftande äventyr. Man kan hitta honom lite överallt. Han har tex. åkt post hit till mig i ett paket från Maria. En jul fick "tomten" honom i ett eget paket. Det var bestämt att Robert skulle vara tomte. Nu befinner han sig på "okänd ort" i väntan på att bli hittad.

På kvällen åt vi en fantastisk måltid med goda ostar som vi hade inhandlat i den trevligaste ostbutik jag vet. Supertrevlig! Vi hade grillade kycklinglår också. Ett gott vin till sitter aldrig fel. Maria hade laddat Dvd:n med den senaste Harry Potter så kvällen var räddad. Vi satt och kuckelurade till ett på natten innan vi kom i säng. Dagen efter hade jag tid hos frissan som har sin salong i samma hus som Robert och Maria. Hon är bara bäst. Sen åt vi kalla kycklinglår till frukost. De var lika goda som dagen innan. Efter det tog vi en promenad för att kika lite på stan. Eva drog med mig ut mot Borstahusen.

Det var ett underbart väder till skillnad mot dagen innan då regnet stod som spön i backen. Visserligen blåste det men det gör det alltid där.

Vi gick och gick. Efter ett tag blev vi lite sugna på fika.


Vi stoppade en dam med hund som var ute på promenad och frågade om det fanns någonstans man kunde fika. Hon rekommenderade en restaurang som låg i närheten. Vi gick dit och såg på menyn. Toast Skagen! Jag bjuder sa Eva. Och man är ju inte nödbedd så vi gick in. Det var fint värre.

Matsalen låg ända ute vid vattnet så man satt nästan på stranden. Det var helt i glas så det kändes nästan som man satt i vattnet. Vi blev visade till bordet och beställde.

Det dröjde inte länge innan vi fick vår mat. Det var underbart gott! Det godaste jag har ätit på länge. Sen tog vi en kopp kaffe efter maten. Det var precis vad vi behövde för att fortsätta vår promenad hemåt. Jag vill verkligen rekommendera stället. Det heter Pumphuset och ligger i Borstahusen.

Vår promenad hem gick längs strandpromenaden.

Gissa om vi var genomblåsta när vi kom tillbaka till Landskrona och lägenheten.

Jag var ganska trött i benen så jag lade mig ner i parken och vilade innan vi gick vidare. Vi packade in oss i bilen och begav oss hemåt igen. En supertrevlig "helg". Tack dyraste syster. Det måste vi göra om snart igen. Och tack Maria och Robert som lät oss låna lägenheten.