Stolt

Jag är stolt över min syster. Jag hoppas att det är jag som har påverkat och inspirerat henne. Lite i alla fall... Hon är (var) inte intresserad av trädgård och blommor varför hon brukar se väldigt plågad ut när jag tvingar henne att titta på mina blommor i min trädgård. Här växer och prunkar det som aldrig förr medan det mest ser ut som en öken i hennes.

Min Summersnow växer så det knakar.

Men det verkar ha vänt. Förra veckan kom hon hit och det glittrade i hennes ögon. - Jag har varit i världens underbaraste trädgård! Du måste följa med dit! Nu!!! Där strosade jag omkring i trädgården i nattlinne och var oduschad. Aldrig i livet! I morgon.

Dammen är nu klar för nya invånare. Äntligen!

Dagen efter hämtade jag henne och vi for iväg mot osäkra mål. Lister... Huuvvaligen! Vi tog en liten extra runda och det är verkligen vackert på Lister. Väl framme möttes vi av en liten "tant". I positiv bemärkelse.

Jättekungsljus som sprider sig så jag har hela trädgården full.

Hon guidade oss runt i en fantastisk trädgård. Där fanns allt! Hon gav sig också tid att berätta olika historier om hur hon hade "kommit över" olika växter. Jag shoppade loss och syrran betalade. En sån måste du ha och en sån och så vidare. Det slutade med att vi hade kofferten full när vi begav oss hemmåt.

En Mariatistel som jag fick av syrran.

Efter en liten mellanlandning i Mjällby, där vi köpte någon växt till, for vi hemåt. I lördags ringde hon och ville fika. Jag var inte sen att nappa på erbjudandet. Vem tackar nej till en kopp kaffe i trevligt sällskap?

Mina fina tremastarblommor...

Efter fikat kunde jag inte låta bli längre.  Nu skulle det planteras! Vi satte igång med liv och lust. Vi böjade rensa i bland stenarna under de två träden. Hon har tänkt ha växter på kullen och en liten "ljugarbänk" under där man kan sitta och dricka en kopp kaffe. Vi slet och rev i ogräset och de gamla enerötterna. Inte lätt! Men vi var verkligen taggade.

En lilja vid dammen.

Vi höll till och med på att missa det viktigaste den dagen. Bröllopet!!! Vi gick in lagom för att se de sista gästerna tåga in i kyrkan. Sen satt vi där med var sitt glas vin och snyftade ikapp. Allvarlig tantvarning! Efteråt regnade det så vi lade ner projektet för dagen. På söndagen ringde hon och ville att jag skulle komma. Snörvlande (förkyld!) satte jag mig i bilen och körde dit.

Mitt jordgubbsland.

En jordgubbe. Tror ni att den kommer att mogna till fredag?

När jag anlände såg jag min syster mitt uppe på kullen som var helt rensad från ogräs. Då blev jag stolt och glad. Sen planterade vi växterna som hon hade köpt plus de som hon hade fått av mig. Det blev jättefint!

En nejlika. Var kommer den ifrån? Mystiskt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0