Småttågott

Idag har jag tränat för fyrtioförsta gången. Jag lovade att träna lite för Eva också. Det blev ett litet nätt träningstillfälle för oss båda. Lagom för mig, men hon har nog inte tränat så lite någon gång.
Jag började med att ställa mig på crossen. Ja, ni vet - min värsta fasa i början. Nu min bästa vän. Jag tänkte från början att jag skulle vara riktigt duktig och gå en timme. När jag hade gått fem minuter så höll jag på att flyta iväg. Varmt! Nix, detta går inte. För varmt. Det blir bara en halvtimme.  Jag tittade på tv och led mig igenom en kvart. Nope. Detta fungerar ej! Jag dör den outhärdliga svettdöden! Bara 20 minuter. Eller 25. Orkade 30. Okej. Jag kanske orkar 35 och 25 sen. Eller 40 och 20. När jag hade stått där 45 minuter så kom det en. Ja, en endorfin. Honom klarade jag mig på i 10 minuter och de sista 5 minuterna får jag tillskriva min envishet.

Hjälpmedel. MP4 och vattenflaska.

Jag gled av crossen med ett belåtet leende. En hel timme!! Jess, jess, jess!!! Då var jag ganska laddad. Nu jäklar ska det tränas! Jag satte mig i cikulären och körde igång. Det var ett par äldre gentlemän där när jag började, men dem skrämde jag nog iväg för de bara tittade på mig och gick. Nu ska tanten jobba tänkte jag. Jag slet som ett djur och kände mig urduktig! Efter tre varv halkade jag av och gick (stapplade) mot bålrotationsmaskinen. Upptagen! Vem fanken vågar sätta sig där när jag ska dit? Men jag väntade i någon minut och sen blev det min tur. Jag ställde in den på 20 kilo. Jobba tanten, tänkte jag. Tjugo rotationer och 3 gånger på var sida. Då var jag laddad och skulle vilja träna med fler maskiner.

Mina skor och gulliga strumpor.

Heidi har nu ett litet medelande som väntar. Jag vill att hon sätter ihop ett program som jag SKA följa. Då har jag ingen chans att smita undan. Jag vill inte ha några valmöjligheter. Född latmask! Med ett belåtet leende satte jag mig och fyllde i mitt kort. Åhus träningscenter, http://www.ahustraningscenter.com/, är ett mysigt ställe. Man träffar alltid någon trevlig människa att prata med. Så också idag. Ett par trevliga karlar som jag slängde några ord med. Det visade sig att den ene var tränare där. Jag har inte träffat honom innan, men han är lika trevlig som resten av människorna där. Trött och belåten tog jag min väska och gick nöjd ut och satte mig i bilen för att köra hem.

Detta väntar på mig hemma. Franses favoritplats bland mynta och andra plantor.